Ett pris för yttrandefriheten

I ett tidigare inlägg skrev vi om hur fint det är att njuta av god litteratur tillsammans med en härlig dryck i form av bubblig champagne eller het glögg. I dag skriver vi om den som 2015 vann årets Nobelpris i litteratur – Svetlana Aleksijevitj.

Nyligen firades förra årets Nobelpristagare med prisceremoni och bankett med åtföljande bal, i vår huvudstad Stockholm. Den som år 2015 vann priset i litteratur, utdelad av Nobelstiftelsen och Svenska Akademien, var vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj, med motiveringen:

“För hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid” – Göteborgs-Posten

Hon var en förhandsfavorit bland många, både hos litteraturkritiker med tunga namn samt hos de som slår vad om pengar. Med en prissumma på åtta miljoner kronor samt ett avsevärt uppsving i bokförsäljningen blir det nog ett fullspäckat år som väntar denna lyckliga vinnare, med hundratals intervjuer, boksigneringar och framträdanden på bokmässor världen över.

Förra året en fransman, nu en vitryska

Förra året var det en fransman som tog hem storvinsten, Patrick Modiano men nu var det alltså Svetlanas tur, två år efter att hon skrivit klart sitt livsverk ”Utopins röster”, en boksvit i fem delar som är ett slags vittne till Sovjets människors upplevelser, en klar litterär röst som nu genljuder runt om i vår värld, tjugofem år efter murens plötsliga fall. Genren är en blandning av dokumentär, prosa och ren poesi. I och med valet av Aleksijevitj har man nu mer fört in journalism in i priset, och tekniskt sett är hennes böcker inte fiction, och det betyder att man vidgat tolkningen av ett litterärt pris.

Svetlana Aleksijevitj själv, har sagt att hon samlat ihop smärta, och att det är smärta att vara en vitrysk författare. Huruvida ryska och vitryska makthavare sedan gillar priset eller ej är svårt att säga, men att Aleksijevitjs böcker har publicerats varsamt och sparsamt i sitt hemland tidigare, är ett tragiskt faktum. Det visar även på hur känsligt ämnet fortfarande är – samt att det nu kanske är mer aktuellt än någonsin. Ett pris och ett slag för yttrandefriheten kan det sammanfattas som, samt en stor litterär gärning av Aleksijevitj naturligtvis.