Den gudomliga komedin

Att skriva om döden är något som lockat många författare under årens lopp och den kanske mest kända litteraturen i ämnet skrevs redan på 1300-talet av Dante Alighieri och vi talar självklart om La Divina Commedia, eller Den gudomliga komedin som vi säger på svenska.

kors andar religionPå till exempel ABC Lilla begravningsbyrån i Stockholm är döden alltid närvarande och något som man handskas med varje dag, men det betyder inte att döden här ses som något vardagligt eller som en liten sak. Snarare tvärt om. Att arbeta med döden gör inte döden enklare att varken förstå eller acceptera, och det är ett som är säkert. Precis lika säkert är att döden är något vi alla någon gång kommer att få uppleva både när någon nära till oss dör och när vi själva den väg ska vandra. Och vilken väg är det egentligen? I verket Den gudomliga komedin får läsaren genom dikt följa med genom de tre dödsrikena Skärselden, Helvetet och Paradiset där Dante vandrar genom helvetets nio kretsar där varje krets är en värre synd för att tillslut nå gudomligheten. Ett verk som både inspirerat till scenkonst såväl som musik, andra litterära verk och datorspel samt en rad olika filmer vilka man kan se hos bland annat IMDB. Dantes originalverk har också översatts i flera olika tolkningar, något som till exempel Tidningen Kulturen skriver om när man recenserar den senaste tolkningen av verket gjord av författaren Ingvar Björkeson. Men i Dantes värld är det inte bara döden vi läsare får lära känna, vi får också en bild av hur tiden då Dante Alighieris levde och verkade var.

Ett verk av sin tid

Något som kulturskribenten Erland Sellberg noterar i Svenska Dagbladet är hur texterna visar författarens förankring i den medeltida kulturen, även om poeten W.B Yeats benämnde Dante som den första moderna människan. För visst kan man säga att Dante var modern, och framförallt unik, i sitt skapande av Den gudomliga komedin men han har också fått med en rad referenser till sin tid och världsåskådning i verket. Så speciellt konstigt är det inte att många författare och kulturpersonligheter efter Dantes levnadsår låtit hans mästerverk inspirera och bli till egna berättelser. Den gudomliga komedin porträtterar inte bara en medeltid och ett 1300-tal utan även kan tolkas in i dagens värld, inte minst med hjälp från Dantes beskrivning av sina följeslagare i berättelsen såsom den romerske poeten Vergilius som räddar honom från fördärv och den ljuva men mystiska Beatrice som håller hans kärlek samt alla andra karaktärer som dyker upp längs vägen – kanske är det just därför som verket flera hundra år efter sin publicering fortfarande lockar?