Hur kom det sig att du började skriva?
Svår fråga, kanske finns det vissa narcissistiska drivkrafter. Jag vill testa gränserna, drömmer om att skapa något som ger avtryck från det brokiga liv som jag levt. Med andra ord; jag tror att jag har något unikt att berätta. Sedan måste jag medge att själva skrivprocessen i sig är oerhört inspirerande. Det blir som att genomföra en inre resa i det gåtfulla landskap som är mig själv. Denna parallella upptäcktsfärd kan ge oväntade aha-upplevelser när jag i efterhand läser vad jag har skrivit. Ibland kan jag bli förvånad över ett textavsnitt och undrar om det verkligen är jag som har skrivit det. Eftersom mina berättelser är fiktiva, det vill säga framsprungna ur min fantasi försöker jag bena ut varför det blir som det blir, om det finns någon händelse i mitt liv som kan ha haft stor betydelse fast jag har förträngt det. Och Ibland lyckas jag klura ut var ifrån denna koppling till mitt liv kan härledas och berättelsen kan med denna insikt ge en slags trovärdighet som underlättar det fortsatta händelseförloppet. På så vis hackar sig skrivandet sakta framåt med ständiga återkopplingar till det jag har skrivit med åtföljande korrigeringar för att se till att händelseutvecklingen håller.
Hur gick det till när din debutbok publicerades?
Det finns en person som har betytt allt för att mina romanutkast har blivit publicerade och det är Teuvo Lahtinen. Utan honom hade mina två romaner aldrig blivit utgivna. När jag träffade honom för första gången hade jag mer eller mindre gett upp hoppet att få mina manus utgivna i något av de etablerade förlagen. Jag möttes av ett totalt ointresse från deras sida. Manusen kom i regel tillbaka med vändande post utan att ha blivit lästa. Detta pågick några år och till slut insåg jag att drömmen om utgivning av mina bokmanus just bara var en dröm som aldrig kommer att uppfyllas. Vid den tidpunkten berättade Teuvo om sitt projekt Novellisten.se som gick ut på att skapa en sajt där vem som helst med lite datakunskap skulle kunna publicera sina alster som e-böcker med hjälp av en användarmanual (kommer ut i bokform inom en snar framtid). Jag anmälde genast mitt intresse att få delta, där mina manus skulle utgöra ”råmaterialet” för att utveckla ett användarvänligt utgivningskoncept för alla skriftställare som har ambitioner att få sina alster/verk utgivna för att nå en större läsekrets. Så på den vägen är det. Genom Teuvos professionella kompetens i hantverket och entusiasm inför uppdraget finns nu Novellisten färdig att utnyttjas och jag var den lycklige att få mina två romaner utgivna.
Hur kom det sig att du valde att publicera digitalt?
Eftersom alla dörrar inom förlagsvärlden var stängda återstod endast den krångliga vägen att bilda ett eget förlag för utgivning förutom digital utgivning via Novellisten som var under utveckling. Jag valde den senare dels för att det fanns professionell hjälp att få alldeles gratis, dels för att jag ville bidra med att öppna denna möjlighet för alla med skrivarambitioner men som av en eller annan anledning blivit utestängde från de etablerade förlagen.
Har du någon favoritförfattare?
Det finns självklart flera författare som jag älskar att läsa; Anne Holt, Majgull Axelsson, Philip Roth, Fjodor Dostojevskij, Kerstin Ekman, Ray Bradbury för att nämna några. Ray Bradbury som av många anses vara fantasygenrens upphovsman är nog den som betytt mest som förebild för mitt eget författande. Men skall jag nämna någon som min absoluta favorit får det bli Herta Müller. Hennes vidunderliga språkbehandling kring självupplevt förtryck och utanförskap i ett annat land är ett av det starkaste jag läst.
Vad har du för ambition med dina böcker?
Inte mer än att de blir lästa av en större läsekrets.
Hur mycket visste du om din story när du började skriva?
Oftast får jag mina idéuppkast till en berättelse i den sena natten. Dessa kan komma plötsligt och utan förvarning, ibland efter en märklig dröm som i regel är bisarr med obegripliga, surrealistiska händelser. Vid dessa tillfällen stiger jag omedelbart upp ur sängen och skriver med största noggrannhet ner drömmen/ idéerna för att inte allt skall försvinna. I bästa fall kommer detta efter mycket tankearbete resultera i en grov ram till en roman. Sedan kommer det svåraste av allt, att skriva det inledande kapitlet som blir början till en resa som kan sluta hur som helst.
Hur lång tid tar det för dig att skriva en bok?
Alldeles för lång tid. Det har att göra med mitt långsamma skrivsätt som delvis bygger på Hans-Georg Gadamers teori om förståelsens cirkel som utgår ifrån att man skall förstå helheten ur det enskilda och det enskilda ur helheten. För mig innebär det att jag ständigt måste gå tillbaka i textmassan för att förvissa mig om att det jag skriver ligger i linje med hela berättelsen. I praktiken innebär detta att det blir en ganska lång tidsutdräkt som kan vara upp till tre år. Om jag riktigt skulle koncentrera mig på skrivandet och inget annat skulle jag nog behöva ett år på mig.
Vad inspirerar dig?
Framförallt två saker; allt som inträffat under mitt eget outgrundliga liv och andra författare.
Hur väljer du dina huvudpersoner?
Det är olika. I de flesta fall är det huvudpersonerna som väljer sig själva. Det kommer sig nog av ett fenomen som flera författare har beskrivet, nämligen att romanfigurerna börjar ta sig egna friheter och leva sitt eget liv. När jag hunnit en bra bit in i berättelsen blir det allt svårare för nya karaktärer att ta över.
Du har fyllt 75, skriver du fortfarande?
Ja, det gör jag, fast mitt nya skrivuppslag har legat i malpåse en tid på grund av redigeringsarbete med mina två senaste utgivningar. Berättelsen som för närvarande endast finns på skisstadiet i mitt huvud har fått arbetsnamnet ”Den sista skolresan”. Jag har redan börjat fila på inledningskapitlet. Förhoppningsvis får jag mera tid och den kraft framöver som behövs för att leda detta skrivprojekt i hamn.
Boken hittar du i vår
